Besök på Näs 2/9 2012
en
2 september fick vi besöka Näs och lära oss gårdens historia från 1700-talets slut
till våra dagar. Under sommaren har Elisabeth Rudbäck och Jan Hanberg lagt ned mycket
tid och möda på att reda ut de tidvis invecklade ägarförhållandena och dokumentera
vad som är känt om de olika byggnadernas historia. Om Du har litet tålamod kan Du
ladda ned Elisabeths och Jans föredrag här.
Du behöver programmet PowerPoint för att se och bläddra bland bilderna - har Du
inte det kan Du försöka med att ladda ned PowerPoint Viewer
här! Filen med bilderna till föredraget är nästan 20 MB stor, så om Du inte har en bra bredbandsuppkoppling
kan det bli långtråkigt!
Näs huvudbyggnad. Den byggdes på 1770-talet av krigsrådet Carl Eric Wadenstierna,
som köpte gården 1773.
Vi var drygt 30 intresserade som samlades i den norra flygeln och fick lyssna till
Elisabeths och Jans föredrag om gården och dess ägare ur släkterna Wadenstierna,
Mannerheim och Silverstolpe.
Föredraghållarna Elisabeth Rudbäck och Jan Hanberg
När vi blivit uppdaterade om detta startade en rundvandring under ledning av Elisabeth
och hennes syssling Elisabet Näsström. Vi fick titta närmare på södra flygeln, magasinslängorna
bakom den norra flygeln, gårdsdasset (med fyra platser), den fantastiska "Sanspareillen",
lusthuset, brygghuset och det ursprungliga Noratorpet, som flyttades hit i modern
tid.
Baksidan av huvudbyggnaden. 1930 gjordes en omfattande upprustning, då bland annat
dörren och trappan kom till. På övervåningen inreddes också två rum med fönsterkupor
- från början fanns bara den mellersta.
Kanonerna har knappast använts för gårdens försvar - snarare för att skjuta salut
vid festliga tillfällen. De är gjorda speciellt för Wadenstierna, det kan man se
av hans vapensköld som pryder dem.
Wadenstierna vapensköld på en av de specialbeställda kanonerna.
"Sanspareillen" - som betyder ungefär "utan like" - ett lusthus i tre våningar med
gångbroar från övre trädgården till de två översta.
Ett lusthus till, närmare stranden. Det användes en gång som biljard, men står nu
tomt så när som på ett antal vackra stolar. De handmålade tapeterna är original.
Även ramarna är målade, så skickligt att man måste komma riktigt nära för att inse
att de inte står ut från väggen.
Vinden i det stora brygghuset. En gång torkade man tvätt här, i modern tid har det
använts som festlokal, vilket man anar av den kulörta belysningen. De byggde rejält
förr i tiden!
Ett av husen nedanför gården åt Statarbacken till har en speciell historia. Det
här är nämligen det ursprungliga huset från Noratorpet som flyttades hit i modern
tid. I övrigt förefaller de flesta husen på Statarbacken vara från sent 1700-tal
eller tidigt 1800-tal; fast det är säkert Norahuset också, om inte ännu äldre. Noratorpet
under Näs omtalas ju redan under tidigt 1600-tal.
Till sist bjöd föreningen på kaffe och bullar i södra flygeln, varefter vi åkte
hem vid ettiden. Det blir inte lätt att skapa lika trevliga och intressanta aktiviteter
nästa år.
Ann Britt och Björn Bergström
Sidan först publicerad 2012-09-08, senast uppdaterad 2015-06-20.