Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Svampexkursion 1/9 2019
GÄSTBOK

Svampexkursion 1/9 2019

I dag var det svampexkursion i Näs’ skog. Vi var 10 vuxna, ett barn och en hund som förhoppningsfulla gav oss ut för att leta svamp under ledning av svampkonsulenten Cecilia Hultqvist.

Trots litet oroande väderutsikter hade vi tur, inte förrän alla hunnit hem kom de första regndropparna. På tal om väder, så var det riktigt varmt – det talas om en tropisk natt i natt – vi får se.

In i skogen

Ut i skogen skall vi gå...

Cecilias intresse väcktes redan i barndomen av en äldre släkting. Under tonåren, berättade hon, var svampar inte särskilt coolt, men efter några år på universitet kastade hon sig huvudstupa in i svamparnas värld – svampkonsulent blir man inte i en handvändning; Cecilia studerade i flera år för att få den titeln. Hennes arbetsuppgifter omfattar bland annat att propagera för svamp som nyttig mat, hålla lektioner som den vi fick i dag, men också med en allvarligare aspekt – att råda sjukhusen när de får in ett fall av svampförgiftning.

Cecilia berättar

Cecilia visar svampar och berättar

Det finns ett tiotal dödligt giftiga svampar i Sverige – äter man en bit stor som en sockerbit förstörs lever och njurar och utan en lever- och/eller njurtransplantation dör man. Därutöver finns några tiotal svampar som kan ge häftiga magsymtom, hallucinationer och annat otäckt. Det finns omkring 6000 svamparter allt som allt i Sverige, de flesta av dem mikroskopiska, men när man sorterat bort dem som smakar illa, starkt eller menlöst, så återstår ett hundratal goda matsvampar. Så det återstår cirka 90 av dem att lära oss – och det var en insats åt det hållet Cecilia gjorde i dag.

Vi träffades vid kyrkan klockan ett, diskuterade en stund om vi skulle åka till Hallbodaskogen eller till Nässkogen – vid Hallboda är det nästan bara barrträd, så vi enades om att det borde vara ett rikare urval vid Näs. Vi parkerade vid Näsvägens början och promenerade till Annelund, där vi kom in på vår andra promenadslinga. En skylt till att räta upp – suck! Här höll Cecilia en längre föreläsning om svampar i allmänhet, matsvampar och giftiga svampar i synnerhet. Vi följde promenadslingan mot Vretatorpen och vidare, men om inte förr kunde vi då konstatera att det var kruttorrt i marken. Hos oss på Lövsta har det regnat 64 mm sedan den 1 augusti – men det räckte tydligen inte till, så det var magert med svamp i skogen. Tur att Cecilia hade med sig en korg full av svamp som hon plockat i går, så vi fick se exempel på en rad storsvampar, både matsvampar, blandsvamp och ett par exemplar av den dödligt giftiga vita flugsvampen. Den senare har förväxlats med champinjon, med ödesdigert resultat – men vi fick flera tips om hur man skiljer dem åt – mitt eget tips är att lägga hatten på ett vitt papper över natten – blir det brunt är det champinjon, om inte är det flugsvampen.

Sällskapet spred sig i skogen på jakt efter svamp, så vid 3-tiden fikade de som varit förutseende nog att ta med kaffe, vi fick en sista avdömning av de svampar som faktiskt hittats, och sedan vandrade vi tillbaka till bilarna. 2½ km blev promenaden, skaplig motion. Så åkte alla hem, och jag började skriva på det här reportaget.

Fikapaus

Fikapaus i skogen

När jag vaknade på måndagsmorgonen var min stationära dator tvärdöd. Tur i oturen att jag skrivit det mesta av texten på min bärbara, men det tog flera dagar att lära den att redigera webbsidor och ladda upp dem. Det visar sig också att det inte bara är att åka till Norrtälje och köpa en ny stationär dator - de nya verkar bara vara till för att spela idiotiska krigsspel och det går inte att rädda mina gamla hårddiskar genom att bara flytta dem till en ny dator. Det här blir jobbigt! Men nu har jag i alla fall fått upp reportaget på hemsidan.

Björn Bergström

Sidan först publicerad 2019-09-08, senast uppdaterad 2019-09-09.