Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Utflykt 6/7 2014
GÄSTBOK

Utflykt till Uppsala med omnejd 6/7 2014

rets sommarutflykt gick till Uppsalatrakten. Vi var många som åkt förbi vägskyltarna till Linnés Hammarby gång på gång och sagt "dit måste vi åka någon gång" - och aldrig fått till det. Men i dag blev det av: Kvart i nio lämnade bussen från vår sponsor Fridströms busstrafik Rö kyrka med 25 medlemmar ombord. Vår chaufför var en synnerligen kompetent dam som vann vår stora respekt när hon flera gånger redde ut omöjliga situationer när hon körde längs de smala vägarna kring Linnés Hammarby - de är inte direkt gjorda för stora turistbussar. Tack och lov att man inte behöver köra buss på de vägarna!

Till Hammarby kom vi vid halv tiotiden; vi var de första gästerna för dagen och botaniserade en stund i museishoppen och serverades kaffe och en nyttig dubbelsmörgås i trädgården i den tilltagande värmen. Vi har verkligen haft en särdeles tur med vädret på våra sommarutflykter, det var lika varmt som på Fejan förra året, om inte varmare - men så lär lång statistik säga att den 7 juli är årets mest säkra dag vädermässigt - nu var vi ute en dag tidigare, men vi tror att statistiken stämmer!

Kaffe i äppelträdgården

Sällskapet fikar i äppelträdgården. Alla fick dåligt samvete för sina vildvuxna äppelträd hemmavid.

Halv tio blev vi omhändertagna av guiden Lisen Hamring (med ett förflutet i Rö) som visade oss runt i Linnés bostad på Hammarby och berättade mycket intressant om Carl von Linné, som lär vara världens mest googlade namn! Man kunde tro att storheter som Charles Darwin, Albert Einstein och hundratals andra senare vetenskapsmän (för att inte tala om alla miljoner filmstjärnor, politiker och andra kändisar) skulle slå honom i den tävlingen, men nej, det är vår Carl von Linné som flest människor vill veta mer om.

Guiden

Vår guide på Hammarby, Lisen Hamring.

Och mer fick vi veta - hur Linné förväntades bli präst som sin far men slingrade sig ur den familjetraditionen och satsade allt på botaniken - med den märkliga konsekvensen att han fick lov att bli medicinare först, för medicin och botanik räknades som samma vetenskap på den tiden; inte orimligt, för mediciner kommer ju till stor del från växtriket.

Hammarby - som Linné köpte för att komma ifrån smuts och sjukdomar inne i Uppsala - blev hans fasta punkt i tillvaron på somrarna; där och i gårdarna runtomkring inkvarterade han sina studenter, gästande vetenskapsmän och vid ett tillfälle den blivande kung Gustaf III. Hela livet förblev han en arbetsnarkoman - i princip arbetade han alla dygnets ljusa timmar, vilket på somrarna förstås blev rätt långa arbetsdagar.

Hammarby

Linnés Hammarby. Huvudbyggnaden blev färdig 1764, flygeln till vänster är från 1600-talet.

Utsikten

Linné hade en hänförande utsikt från gårdsplanen.

När Lisens tilldelade timme gått till ända fick vi packa in oss i bussen igen - fast vi hann inte titta närmare på trädgården; vi får planera in ett privat besök där också. Det var nu som vår chaufför fick bevisa sitt mästerskap - vid ett tillfälle handlade det om millimetrar om hon skulle mosa tre brevlådor - men allt gick bra. Vägen till Gamla Uppsala är numera ofattbart krokig; man tror att myndigheterna inte vill att man skall besöka Gamla Uppsala!

Vi kom ändå dit, trots att man grävt jättegropar och spärrat av halva vägbanan med betonggrisar för att anlägga ett nytt dubbelspår för järnvägen norrut. Men de hittade visst så många intressanta fornfynd i groparna att det hela dragit ut på tiden.

Kungshögarna

De imponerande kungshögarna, som är de tre största i en lång rad av gravhögar här.

Vi fick en stund att vandra runt bland kungshögar och muséer och se på kyrkan - som gjort den ovanliga karriären från att vara ärkestiftets katedral till att bli en obemärkt sockenkyrka. De rev mer än halva kyrkan och byggde en ny katedral i "nya" Uppsala - vi tror att det berodde på att Fyrisån grundades upp så att man inte kunde segla till Gamla Uppsala längre.

Kyrkan

Under sin storhetstid på 12- och 1300-talen var kyrkan mer än dubbelt så stor och sträckte sig långt utanför bildens vänstra kant.

Så blev det lunch på Odinsborg; älgfärsbiff, svampsås, stekt potatis, rårörda lingon och färskinlagd gurka - onödigt gott! Och därtill ett hembakat bröd! Jag släppte bums tanken på middag hemma i kväll.

Vid 2-tiden vandrade vi tillbaka till bussen och for iväg mot "downtown" Uppsala. Staden har det gemensamt med Stockholm att alla gator är enkelriktade i båda riktningarna och att alla parkeringsplatser är fulla. Vår chaufför hittade trots att hon flitigt konsulterade GPS och kartor ingen väg att sätta av oss utanför Linnéträdgården, utan vi fick promenera nästan 100 meter - vilket öde! ☺

I Linnéträdgården blev vi försedda med gröna klistermärken som tecken på att vi hederligt betalat inträdesavgiften och fick sedan vandra runt på egen hand bland tusentals mer eller mindre märkvärdiga växter - i bland skyltade som Miraculosa Fantastica eller något sådant, fast de var bra lika det vi kallar vanliga maskrosor. Men det fanns också en mängd spännande växter, som skapade ambitiösa drömmar hos alla oss som har en aldrig så liten trädgård att bekymra oss om. Ann Britt lyckades dessutom lösa ett fem år gammalt problem när hon hittade bandvial i en av blomstersängarna.

Humle

Linnéträdgården: Thomas Malmström och Björn Bergström enades om att humle är en ytterst nyttig växt.

Näckrosor

Linnéträdgården: Näckrosdammen - en idé för ambitiösa trädgårdsförskönare?

Persika

Linnéträdgården: Alla som har en kubikmeterstor tunna och en lyftkran att ta in den på vintern kan ta efter Linnéträdgården och odla persikor.

Skrivbord

Linnéträdgården: I hörnet av trädgården står Linnés tjänstebostad, med många originalmöbler och -tapeter. Vid det här skrivbordet tillbringade han vintrarna. Ann Britt Bergström på besök.

Kvart i fyra blev vi upphämtade av bussen igen och åkte hemåt för att avsluta resan vid kyrkan klockan 5. En mycket trevlig dag var över, och nu tar styrelsen sommarlov. Nästa begivenhet blir invigningen av promenadslingan den 7 september - men den återkommer vi till.

Text Björn Bergström, bilder Ann Britt Bergström. Sidan först publicerad 2014-07-07.