Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Resa med veteranbuss och museijärnväg 10/6 2012
GÄSTBOK

Resa med veteranbuss och museijärnväg 10/6 2012

Vårt hittills största arrangemang var inget för sjusovare. Halv åtta på söndagsmorgonen började samlingen vid Rö kyrka, där en Stockholmsbuss från Scania med 34 år på nacken (om nu en buss har en nacke?) redan väntade. På utsatt tid klockan 8 rullade den iväg mot Faringe järnvägsstation med 38 förväntansfulla passagerare. Bussen tillhör Svenska Spårvägssällskapet, som har ett dussin gamla bussar man kan hyra med en av föreningens entusiaster som förare. Den gick i trafik i Stockholm från 1978 till 1994, men är nu stationerad i Uppsala.

Förväntansfulla passagerare

Bussen är fullsatt - 38 av 39 tillåtna sittplatser fyllda

Den timslånga resan gick i ett sommarfagert Uppland där de regnmoln SHMI hotat med höll sig borta i det längsta.

Framme vid Faringe järnvägsstation stod f d växlingsloket "Långshyttan" med tre tredjeklass sittvagnar och två godsfinkor och puffade rök och överflödig ånga.

Långshyttan

Här är vårt lok på utresan

"Långshyttan" byggdes i Motala 1896 och är museijärnvägens äldsta lok. Det användes i sin krafts dagar på Byvalla-Långshyttans Järnväg i Dalarna, en smalspårig järnväg som användes för godstrafik från bruken i Långshyttan och Stjärnsund till Byvalla, där godset kunde lastas över till tåg på Norra stambanan. Järnvägen lades ned först 1964. Föreningens största ånglok "Thor" kommer för övrigt också från Byvalla-Långshyttans järnväg.

"Långshyttan" är som sagt ett växlingslok, och egentligen inte avsett för att dra tåg - kunnigt folk på platsen berättade att det sliter rätt hårt på det lilla loket att dra tåg. men oss drog det tåligt vidare i måttlig fart från Faringe via Moga, Almunge, Länna, Löt, Selknä och Lövstahagen till Marielund, där vi steg av.

Motigt i uppförsbackarna

Motigt i uppförsbackarna

man kan nästan ta på grönskan

Vår yngsta deltagare beundrar grönskan från den öppna vagnen

Avgång från Almunge

Herr Stationsinpektorn kollar klockan

Vi fick också lära oss av tågbefälhavaren att "Långshyttan" inte har någon kompressor, så det går inte att koppla ihop bromssystemet på alla vagnarna med tryckluft, som man annars gör, utan i sista vagnen (som är en godsvagn) står två bromsare, som drar åt bromsarna med vevar när det går utför. När de skall bromsa vet de för att de kan banans lutning utantill, men om man skulle behöva bromsa av något annat skäl så ger lokföraren signal med ångvisslan - en lång, en kort och en lång signal betyder: "Bromsa för sjutton!"

I Marielund fick vi kaffe och rejäla dubbelsmörgåsar i utomhuscaféet för att hålla oss vid liv. Vi hade ett halvdussin barn med oss, som rasade runt i omgivningarna och lekte med spelen som den omtänksamma föreningen lånade ut. Det var ingen stress alls, men det blev aldrig tråkigt, för tidvis var tågtrafiken tät. Ett rälsbusståg passerade på väg mot Uppsala, och "Långshyttan" tankades med vatten och växlades runt till andra änden av tåget för att dra det tillbaka till Faringe. Så ångade största loket "Thor" in med många vagnar och blev stående i väntan på att rälsbussen skulle komma tillbaka från Uppsala.

Långshyttan tankar vatten

Långshyttan fylls på med matarvatten

Järnvägscaféet i Marielund

Kaffe och smörgås på järnvägscaféet

Till sist kom rälsbusståget tillbaka, tio minuter försenat, och vi kunde gå ombord. Nu hade rälsbussen blivit döpt till "Rälskatten" av våra yngre deltagare - inte mer än rätt när hela banan kallas för "Lennakatten".

Rälsbuss på ingång

Rälsbuss på ingång

"Thor" stånkade iväg mot Uppsala och vi brummade iväg mot Faringe, och nu var det inte ett trött litet växlingslok som drog. I Faringe hade man kört in hela förseningen, så tidvis började passagerarna tala om "X2000". På vägen passerade vi en grandios bäverhydda i en av sjöarna alldeles intill banvallen - märkvärdigt hur vanliga bävrar börjat bli i våra trakter!

Framme i Faringe

Vi är tillbaka i Faringe och går mot bussen

I Faringe stod en annan seniorbuss och väntade, den här ännu äldre: levererad 1967 av Hägglunds på ett Volvochassi: den användes i Storstockholms lokaltrafik mellan 1967 och 1987, då den köptes av föreningen för ett hundra (100) kronor. Vi började hemresan i solsken, men till sist kom det utlovade regnet ikapp oss. Klockan halv två var vi framme vid Rö kyrka och dagens utflykt var slut.

Ett varmt tack till Stig Jandrén, vår vice ordförande, som också är aktiv i museijärnvägsföreningen och arrangerade hela denna utflykt.

I vår nya grupp på Facebook - "Rö hembygdsförening på FB" - finns fler foton.

Text: Björn Bergström, bilder: Ann Britt Bergström. Sidan först publicerad 2012-06-10