Välkommen till Rö virtuella hembygdsgård!
Read abstract in English
Vad är nu detta för något? undrar Du. Jo, det är så att Rö socken inte hade någon
hembygdsförening och ingen hembygdsgård, vilket vi tyckte var trist, eftersom vi är mycket intresserade
av historia och hembygdsforskning. Därför började vi publicera information om Rö
socken förr i tiden här på Internet våren 2008 och nu har webplatsen vuxit sig riktigt
stor. 2009 och glädjande nog även i år fick vi anslag från Roslagsbankens stiftelser, som gjort att
vi kunnat höja våra ambitioner över de ursprungliga idéerna. Vi tar det som högsta beröm -
vår "virtuella hembygdsgård" kan tydligen intressera och glädja många. Hur vi gör i framtiden får vi se -
kanske borde vi bilda en förening i alla fall, men vi drar oss för alla formaliteter och
kringarbete en förening drar med sig. Men den här webplatsen skall vi jobba
vidare på så länge vi orkar.
Den här webplatsen handlar alltså om Rö socken förr i tiden - och med
"förr i tiden" menar vi i grova drag tiden före år 1900. Det har flera
orsaker att vi valt den gränsen. Dels är det inte modern historia som det är svårt
att hitta information om - Internet, tidningar, TV och radio dränker oss dagligen
med artiklar, reportage och debatt om 1900-talets händelser och förhållanden.
Omkring år 1900 förändrades också mycket som gällt i hundratals år; vi fick en
ny namnlag, som avslutade den minst tusenåriga seden att bilda efternamn efter
faderns förnamn; vi fick en ny härordning, som bröt upp den urgamla kopplingen
mellan krigsmakten och bondesamhället; skattesystemet förändrades i grund; och
kyrkans inflytande över människornas vardag reducerades till uppdraget att sköta
om folkbokföringen.
Gamla bilder på Rö och röbor är vi förstås också intresserade av och de kan ju inte
gärna vara äldre än att kameran var uppfunnen. Med "gamla"
menar vi i detta fall bilder från 1950-talet och äldre. Moderna bilder på gamla
hus och annat av historiskt intresse vill vi förstås också ha med på vår sajt.
Rö socken omtalas i källorna från 1257, ”in parrochia Rauthu”, vilket betyder ”i
Rö församling”. Under lång tid var socknen den lägsta nivån i samhällets
administrativa indelning, gemensam för kyrkan och den civila förvaltningen.
Gränserna för kyrksocknen och den civila socknen stämde dock inte alltid, så det
gäller att hålla isär dem. Gustav Vasa lät förteckna alla gårdar i jordeböcker
och då använde man socknen som en administrativ enhet inom häradet. Man brukar
därför tala om ”jordebokssocken” när man vill skilja den administrativa socknen
från den kyrkliga.
Rö kyrksocken ingick i Uppsala stift, medan huvuddelen av jordebokssocknen
Rö ingick i Sjuhundra härad. Av någon anledning räknades
dock Lisinge, Näs, Risby och en gård i Väsby (Lillgården
gissar vi, den som var kungens "arv och eget" från början)
fram till 1726 i jordeboken till Långhundra härad. Före 1715
flyttades Sjuhundra härad fram och tillbaka mellan Uppsala och Stockholms
län några gånger, men sedan dess har det hört till Stockholms
län.
Socknens angelägenheter avhandlades under kyrkoherdens ledning på sockenstämman,
där det fördes protokoll som i stor
utsträckning finns bevarade. Inom socknen fanns förtroendemän
i form av de två kyrkvärdarna och sexmännen. De senare såg
till att fattade beslut verkställdes och hjälpte prästen i diverse
sammanhang. Sexmännen var sex stycken sammanlagt i Rimbo och Rö, för
Rö var ju annexförsamling till Rimbo. Kyrkoherde fanns det också
bara en gemensam, men i Rö fanns en kapellan, det som senare kallades
komminister.
Inom häradet fanns en häradsrätt, som normalt samlades tre
gånger om året, där man tog upp alla sorters mål.
Häradsrätten bestod av tolv nämndemän,
"tolvmän", varav den äldste och erfarnaste var
häradsdomare. Nämndemännen valdes bland storbönderna inom
häradet och var således lekmän. Högste ansvarig för
häradsrätten var häradshövdingen, som dock sällan var
med på tingen, utan skickade en ställföreträdare som
kallades lagläsaren. Häradsrätten kunde utdöma alla slags
straff, även dödsstraff, men i så fall måste det
bekräftas av högre instans innan det fick verkställas.
Häradsrättens domar protokollfördes i domböcker, varav
också många finns bevarade. Häradsrättens domar kunde
överklagas, i första hand till Lagmansrätten (landskapets
domstol), sedan till den 1614 inrättade Svea Hovrätt och i sista hand
till Kunglig Majestät.
Även kyrkan hade rätt att utdöma böter och skamstraff för
brott mot kyrkans regelverk. Sådana straff utdömde kyrkoherden ensam;
de antecknades åtminstone i senare tid i kyrkböckerna.
Militärt bidrog Röborna med ryttare till Livregementet till häst,
soldater till Upplands regemente och båtsmän till Norra Roslags 2:a
båtsmanskompani.
1862 delade man upp socknens kyrkliga och administrativa funktioner, varefter den
kyrkliga enheten kallas församling och den administrativa kommun. Fram till
fastighetsdatareformen, som genomfördes 1976-1995 användes ändå
socknen som fastighetsregisterområde, fast man vanligen uppgav vilken
församling en fastighet låg i, trots att kyrkan inte hade någonting
med saken att göra. Sedan dess har i stället kommunen varit
jordregisterområde, vilket lett till att nästan alla fastighetsnamn i
Rö nu föregås av "Rö", som i "Rö Byle", "Rö Väsby", "Rö Söderby" etc.
Begripligt i och för sig, många ortnamn finns ju i flera socknar, men
för dagligt bruk är det ju tur att vår socken stavas med bara
två bokstäver.
Hela den här webplatsen fungerar bäst i Microsoft Internet Explorer version 8,
men de flesta andra moderna webläsare går också att använda.
För att allting skall fungera måste Du också tillåta att aktivt innehåll körs i Din dator.
Ann Britt och Björn Bergström
Sidan uppdaterad 2010-05-09