Du är här: Skip Navigation Links > DOKUMENT > Kyrkobesiktning 1733
GÄSTBOK

Besiktning av kyrkan 1733

ö kyrka var i början av 1700-talet i ett bedrövligt skick. Förfallet hade gått så långt att man knappt vågade ha gudstjänst där av rädsla för att hela härligheten skulle störta samman. Kyrkoherden Anders Lodin skrev flera brev till domkapitlet och landshövdingen och påtalade hur eländigt det var, och bad att stiftets kollekt någon söndag skulle gå till reparation av kyrkan i Rö. Men det gick långsamt med detta. En sak han i alla fall fick att hända var att det gjordes en besiktning som inrapporterades till domkapitlet. I domkapitlets handlingar finns protokollet från besiktningen den 2/12 1733, som gjordes av kyrkoherden i Husby Lars Knoge och en Georg G Westou, som vi inte ännu vet vem han var. Här följer en avskrift av deras rapport, där stavningen moderniserats för att det inte skall bli alltför jobbigt att läsa. Måttet 'kvarter' som används är en kvarts aln, d v s omkring 15 cm.

Anno 1733 den 2 December inställde sig undertecknade vid Rö kyrka, till ödmjukthörsamt följa av Höga vederbörandes ankomna gunstiga skrivelse och ordres densamma efter förut skedd kungörelse uti församlingens närvaro besiktiga de både till dess bofällighet med mera på sätt som följer.

1. Denne Rö kyrkia som är Annex under Rimbo, befinnes stå på en norrut uthållen backe och norra väggen givit sig ut ovantill ifrån valvet ett och ett halvt kvarter. Västra gaveln skjutit sig in på kyrkan 1½ kvarter och haver strax rämnat under ifrån jorden till översta brädden. Östra gaveln skjutit sig sig ut ifrån kyrkan österut till 3 kvarter. Korsbanden innantill är över hela kyrkan nedersjunkna från valvet och takvalven sjunkit något efter, samt är helt och hållet bofälliga och därtill lutande så och rämnade att dagen synes därigenom. Varandes jämväl själva kyrkotaket alldeles förlorat och av ålder förmultnat så och både väggen och sud? på alla sidor infaller, vilket med resningen och skjutit sig ifrån väster till öster åtminstone 1¼ aln, för så vida församlingen icke haft så mycket ömhet och sorgfällighet och det samma med kraftige stöd i tid under hjälpt, synes det som hade det länge sedan nederfallet.

På Sacristimurarna är även många sprickor, varigenom dagen synes på åtskilliga ställen, taket eljest av samma beskaffenhet som kyrkans, samt liggande på valvet och jämväl med stöd undersatt. Kyrkomurarna och gavlarna är av gråsten murade och intet tegel överst ej heller till röstning. Enär kyrkan för långliga tider tillbaka brunnit är och stycken ur gråstenarna spruckne och förorsakat att och skelstenarna ur muren i synnerhet åt gaveln begynna lossna och draga ut allt mer, därigenom huvudmurarna icke ganska ringa försvagas, utan och dess mera vicka ut och skilja sig från varannan. Till? förtiga, det åtskilliga gråstenar redan numera finnas på kyrkovallen vara underfallna, så vet det med skäl kan sägas, at församlingen i anseende till allt detta icke tyckes utan största äventyr och livsfara kunna gå in i kyrkan heller gudstjänsten hädanefter därstädes förrättas.

Eljest är kyrkan ganska liten och trång nämligen längden i koret 8¼ aln och därifrån till västra gaveln 14½ aln, samt bredden 12¼ aln, och där vi för trängsel skull nödvändigt behöver utvidga; ty när högtid och stora helgedagar infalla måste för rumlöshet en del av församlingens ledamöter stå på gången och en del uti vapenhuset, vilka alla icke i bänkarna kunna rymmas. Predikstolen finnes av bräder oduglig såsom och altartavlan, gammal samt efter gamlaste viset inrättad. Sådan besiktningsmännen nu så bunda i all ödmjukhet anfört själva kyrkans stora bofällighet den de i noga ögnasikt tagit, samt huru var hjälp icke snart emellan komme, den samma torde innan kort helt förfalla och ödeläggas, finna de därhos deras skyldighet svara, at i lika ödmjukhet berätta, varav samma bofällighet sig timat bestående.

2. Deruti at kyrkan står på en norr uthållen backe, och således muren å den sidan långt högre än den södra, varav följt att norra väggen först ovantil skjutit sig ut, och därefter jämväl andra murarna vikit sig ut, samt skilt sig ifrån varandera, så väl som och från valvet, vilket med annat mera i den första punkten redan vidlyfteligen blivit förmält, och fast än församlingen skall förr sökt att sammanbinda dem med järnankare tvars över kyrkan finnes dock belägenheten vara sådan at den norra väggen skulle ha dragit den södra med sig, så att murarna därav ingen hjälp och styrka kunna haft. Återstår alltså.

3. Undersökandet om kyrkan med lag?riktighet, och hur mycket därav kan vara att tillgå till understödja kyrkans reparation med. Vilket på det sättet skedde, att kyrkoboken genomsågs och varav befanns sedan 45 D. 12p. avgå bestående i försäkringssedlar vara till denna tiden 835 D. i kopparmynt behållna medel i kyrkan. Därpå framgavs av församlingen ett projekt författat av murmästaren Anders Husman ifrån Stockholm och byggmästaren i Norrtälje Erik Thomson därav med den senare var tillstädes och det erkände uppå de materialer som de prövat kunna uppgå till reparationen samt till kyrkans nödiga utvidgande med mera. Her?kest besiktningsmännen sedan de detsamma uppläst, samt nödigt härjämte bilägga. Ock alldenstund så väl därav som vad besiktningsmännen förut här omständligen har andragit, det nogsamt befinnes i vad ganska eländigt och förfallet tillstånd denna Rö kyrka är, så ock hur den är alldeles bofällig och inreparabel och alltdärför utvändigt oundgängligen måste till grund nedtagas och ånyo uppbyggas, så framt församlingens ledamöter eljest måge kunna räddas, och gudstjänsten därstädes numera utan äventyr och livsfara förrättad bliva, då hon jämväl kunde utvidgas och förlängas till 8 alnar.

Fördenskull har man icke underlåta bort sådant allt höga vederbörandes höggunstiga välbehag och närmare omprövande i all ödmjukhet underställa, varvid, och emedan denna kyrka är ej allenast så ganska fattig at hon själv ingen vidare medel till enskilt byggnad äger än ovan förmäles utan och församlingen så ganska ringa klen och endast av 22 ¾ hemman bestående så att hon att åstadkomma en sådan byggnad, som denna kyrka nu fordrar helt och hållen oförmögen oansedt dess ledamöter är på alla sätt villiga att med samlad handling efter yttersta förmåga därtil bidra och sammanskjuta, ty hava besiktningsmännen uppå församlingens trägna och enhälliga begäran ej undgå kunnat härmedelst ödmjukast anhålla det täcktes höga vederbörande i betraktande till deras nöd och dess fattiga kyrkas förfallna tillstånd, av vanlig högt prisvärdig ömhet och försorg för församlingens andliga välgång och gudstjänstens vidmakthållande, höggunstigt föranstalta och därhän förhjälpa att merbemälta Rö kyrkia till förekommande av ett runderiks? Ligit? Ädesmål, måtte icke allena med kollekt över detta, och de associerade stiften, utan jämväl medelst stamböcker i Riket nådigt bliva underhjälpt till fortsätta de av den oundgängliga byggnad, som kyrkan har högt av nöden och dess ledamöter gärna efter förmåga vilja angripa, men eljest därtill alldeles oförmögen är. Ut supra
Laurent Knoge       Georg G Westou
Concordare vidi And: Lodin

1733 var alltså kyrkan föga mer än en ruin; ändå blev den färgstarke klockaren Gabriel Malm begravd där 1737. Det skulle dröja till 1747 innan något rejält gjordes; 1736 fick man en rikskollekt som inte tillnärmelsevis räckte för reparationen. Det var först 1744, när friherre Erik Mattias von Nolcken på Ticksta erbjöd sig att ersätta den lutande östgaveln med ett nytt kor mot att han fick en grav i kyrkan som restaurationen kunde börja. 1745 fick man också stiftskollekt, ombyggnaden påbörjades 1747 och blev mycket omfattande: östra gaveln ersattes av von Nolckens nya kor, sakristian revs och byggdes upp på nytt, kyrkans gavlar sänktes, golvet och taket lades om, valven lagades och hela kyrkan målades om ut- och invändigt.

Det var då man målade över de medeltida kalkmålningarna och bar upp S:t Olofsbilden på vinden - de sista spåren av den katolska tiden försvann och kom inte till heders igen förrän 1950. Man bytte också ut det mesta av inredningen; bänkar, predikstol och altartavla. Genom tiderna har man då och då målat om bänkarna och predikstolen, men vid restaurationen 1950 tog man åter fram de gamla färgerna, så i mycket är det 1747 års kyrka vi ser i dag.

Protokollet finns att läsa i Uppsala domkapitels arkiv, volym EV:107:1, SVAR bildid C0075243_00485 ff.

Sidan först publicerad 2013-01-21. Avskrift och text: Björn Bergström