Du är här: Skip Navigation Links > FOLK > Släktutredningar > Ekesläkterna
GÄSTBOK

Ekesläkterna

En släktutredning av Björn och Ann Britt Bergström

Roslagens Hembygds- och Fornminnesförenings årsskrift ”Hundare och skeppslag” 1941 finns en lång uppsats om Eke och dess invånare från äldsta tid, skriven av den kände Roslagsforskaren P M Lijsing. På hans tid fick man åka till landsarkiven och pastorsexpeditionerna när man släktforskade (Lijsing cyklade!) och dessutom hade man tydligen fört bort delar av arkiven i säkerhet på hemlig ort på grund av kriget. Bland annat verkar det inte som om Lijsing haft tillgång till mantalslängderna. I och för sig saknas de för de flesta åren under 1600-talet, men en del ljus kastar de ändå över den period mellan 1650 och 1675 som Lijsing var tvungen att släppa. Tillsammans med Nils Sundelius’ förträffliga tolkningar av Sjuhundra häradsrätts domböcker 1601 – 1670 och de skannade källhandlingarna på Internet gör de att vi nu har det betydligt lättare att få sammanhang i de spridda personnotiserna. Dessutom slipper vi cykla till Uppsala var och varannan dag!

På samma sätt som vi tidigare gjorde med Gullbergbysläkten har vi nu sammanställt alla notiser om folk i Eke som finns i Personnotisregistret, kompletterat dem med ett antal uppgifter som ännu inte finns i registret och gjort i ordning släktträd för släkterna i Eke fram till ungefär 1750. Vi har inte hunnit skriva in några födelsenotiser efter 1730, vigselnotiser efter 1739 eller dödboksnotiser (också efter 1739) i registret, så efter 1730 är våra resultat mindre säkra. Däremot finns en del uppgifter i ”Folkräkningen 1749”, som är ett utdrag ur den första husförhörslängden. Dessa har vi naturligtvis använt när vi kunnat knyta ihop dem med registrets notiser. Just för Eke gjorde vi också utdrag ur alla bevarade Mantalslängder till och med 1750 i samband med uppsatsen om Eke by som vi först publicerade i april 2008 och dessa kom väl till pass igen. Det kanske också bör påpekas, att vi normaliserar namnen i registret för att de skall bli sökbara – de personer som har patronymika som Eriksson eller Olofsdotter i den här uppsatsen skrivs för det mesta Ersson respektive Olsdotter i källorna.

Ursprungligen var Eke en ensamgård; det dröjer ända till mitten av 1600-talet innan det förekommer mer än en familj i Eke. 1653 redovisas Eke som ett halvt mantal skattejord och ett halvt mantal frälsejord. Under 1660-talet processade Gustaf Taubenfelt på Näs med översten Hugo Hamilton om rätten till räntorna (dvs skatten) på Ösby och Eke, som de båda ansåg sig ha rätt till, men hur det än gick (domboksavskrifterna går bara till 1670) verkar Eke ha förblivit skattejord. Skattejord var ju personlig egendom som ärvdes enligt vanliga arvsregler, medan frälsejord ägdes av en adelsman. Det var ändå ganska komplicerat, för skatten på skattejord kunde kungen förläna till en adelsman (eller avdela för något annat ändamål) i stället för att ta in den till statskassan; å andra sidan var en bonde på frälsejord inte helt i ägarens händer, han brukade jorden med ”landborätt”, som också gick i arv. En faktor som underlättar släktforskningen i dessa källfattiga tider är att arvsreglerna inte hade några begränsningar för hur avlägset släkt man var; om skattejord såldes var säljaren skyldig att först uppbjuda den till sina släktingar – om skattejord byter ägare är det därför nästan alltid en släkting som tillträder; problemet är bara att räkna ut hur säljaren och köparen var släkt.

Anderssläkten

Det finns ett par personnamn nämnda i samband med Eke så tidigt som 1384, Peter och Martin, men om dem vet vi ingenting mer. Hundra år senare, 1493, nämns en nämndeman Anders i Eke i Sjuhundra häradsrätts dombok. P M Lijsing har hittat en Jakob Andersson i jordeboken för 1540 och en Anders Jakobsson i jordeböckerna för 1554 till 1573. Lijsing sluter sig till att det är tre generationer av samma släkt; namnföljden och arvsreglerna för skattejord gör att man knappast har anledning att ifrågasätta Lijsings slutsats. Med dessa tre kan vi alltså börja nysta i den första Ekesläkten.

Anders Jakobsson var gift med Valborg Andersdotter, som var dotter till en Anders som ägde en av gårdarna i Väsby. Anders Jakobsson står i skattelängden för Älvsborgs lösen 1571 och taxerades för 1 1/2 pund koppar, 1 ko, 1 3-årig kviga, 2 1-åriga kvigor, 4 får, 4 svin och 1 sto, vilket värderades till 41 mark 2 öre och visar att han var en av de fattigare skattebönderna i Rö. Han fick betala 4 mark 1 öre till Älvsborgs lösen – en 10-procentig förmögenhetsskatt alltså!

Anders och Valborg fick åtminstone 6 barn:

  • Per,som antagligen var äldste brodern; mer om honom senare;
  • Margareta, som var gift och bodde i Ösby i Össeby-Garn 1601,
  • Brita, som 1595 sålde mark i Skederid hon ärvt efter deras mor till Per,
  • Kerstin, som 1595 var gift och bodde i Rönninge i Össeby-Garn, sålde då mark hon ärvt efter deras far till Per,
  • Malin,som 1695 var gift och sålde mark i Skederid till Per, och
  • Nils, som 1595 bodde i Sätuna i Husby-Sjuhundra och också sålde jord till Per.

Efter dessa transaktioner mellan syskonen var Per ensam ägare till hela Eke, som räknades som 14 öresland. Ett öresland kan mycket grovt översättas till ett tunnland, men då skall man komma ihåg att skogsmark inte räknades. När det blev flera bönder i en by blev skogen byns allmänning och det var först på 1700-talet man började skifta skogen mellan bönderna. I Rö var allmänningen dessutom gemensam för flera byar, så att Eke och de andra ”österbyarna ” hade en gemensam allmänning och Väsby och Härsby en.

Pers föräldrar dog före 1595, men han står som bonde i Eke redan 1585. Han var nämndeman i Häradsrätten från 1595 till 1613, de sista 9 åren domare, dvs äldste nämndeman. Vad hans hustru hette vet vi inte, men de hade minst sex barn:

  • Hans, som antagligen var äldste broder – han är nämnd redan 1626 - mer om honom senare;
  • Lars, först nämnd 1617, död före 1651,
  • Anna, levde 1651.
  • Elin, levde 1651,
  • Gertrud, död före 1651, och
  • Abluna, också död före 1651.

Per Andersson dog någon gång efter 1615 och om hans hustru vet vi som sagt ingenting.

År 1650 och 1651 står Hans Persson som ensam bonde i Eke, men 1653 står han bara för 1/2 mantal skattejord medan en Hans Larsson har den andra halvan av Eke, som då klassas som frälsejord. Vem denna Hans Larsson var är tveksamt, men han skulle kunna vara son till Hans Perssons bror Lars, som dog före 1651. Det spelar för övrigt inte så stor roll, för detta är den enda gången han nämns i källorna.

Inte heller Hans Persson finns kvar efter 1653, utan då är det Lars Hansson som är ensam bonde i Eke. Av namnföljden att döma var han son till Hans Persson och nämns från 1654 till 1669. 1668 var han sexman. Han står med hustru i mantalslängden från 1656, och när han dött någon gång mellan 1670 och 1673 får vi veta hennes namn i mantalslängden. Hon hette Valborg och levde fortfarande 1680, då hon gav 3 öre i vinpengar till kyrkan.

Deras dotter Märta Larsdotter var den som förde släkten vidare i Eke. Hon var född omkring 1655, och gifte sig före 1677 med Anders Matsson. I dödboken står att han var 90 år gammal när han dog. Han skulle i så fall vara född omkring 1633, men vi bör nog dra av ett eller två decennier för att få ett sannolikt födelseår. Han dog 1723-04-19. Tyvärr har vi ingen aning om varifrån Anders kom. Makan Märta dog 1740-06-09, 85 år gammal enligt dödboken.

Anders och Märta fick minst 6 barn:

  • Mats, född 1685-12-03, död före 1695
  • Märta, född omkring 1687; mer om henne senare.
  • Anders, född 1691 i december, död 1705-01-16,
  • Mats (2), född 1695 i november, troligen begravd 1710-12-04, död i pesten.
  • Erik, född 1696 i oktober; mer om honom senare;
  • Karl, född 1699-11-17, troligen begravd 1710-12-04, död i pesten; och

I dödboken för peståret 1710 står att två söner och en sonson till Anders Matsson dött i pesten och begravdes 4/12. 1710 hade han tre kända söner i livet, men ingen gammal nog att ha en egen son. Eftersom Erik överlevde och varken Mats (2) eller Karl syns till efter 1710 antar vi att det var de sönerna som dog, men det är värre med sonsonen. Om man antar att Anders och Märta hade en äldre son, som var gift och hade en son och att båda dog i pesten, så undrar man varför inte den av Mats (2) och Karl som i så fall överlevde inte satt några spår i källorna. Inte heller finns några spår av den hypotetiske sonens änka. Men å andra sidan, om Anders och Märta gifte sig redan omkring 1675, så finns det gott om utrymme för flera okända barn. I brist på ledtrådar gissar vi att sonson är en felskrivning för dotterson, för en sådan fanns den 1710.

1706-06-03 gifte sig dottern Märta med Anders Eriksson från Gullbergby. De bodde i Eke från vigseln och tog omkring 1710 över gården. Hennes bror Erik var då bara fjorton år gammal, och det behövdes någon som tog hand om gården tills han vuxit upp. Fadern, Anders Matsson, var vid det här laget minst 60 år gammal och tyckte nog att det var dags att lämna över till nästa generation.

Märta och hennes man fick åtminstone fem barn medan de bodde kvar i Eke:

  • Anna, född 1707-03-01, död som späd
  • Erik, född 1709-04-01. Det är Erik vi tror var den ”sonson” som dog i pesten och begravdes 1710-12-04
  • Johan, född 1711-09-04,
  • Anders, född 1712-08-10, och
  • Kerstin, född 1716-02-22.

Anders och Märta bodde kvar i Eke till omkring 1719 och flyttade då till Ösby i Össeby-Garn. Märtas morfars farfar Per Anderssons syster Margareta bodde där omkring år 1600 – man undrar om man fortfarande höll kontakt med släkten i Össeby-Garn!

Brodern Erik Andersson gifte sig 1717-10-06 med Karin Eriksdotter från Gullbergby, lillasyster till svågern Anders Eriksson. De fick åtminstone elva barn och bodde i Eke livet ut. Erik dog 1749-07-03 och Karin antecknas som ”gammal och sjuk” i mantalslängden 1750, men dog inte förrän i juni 1764 (begravd 29/6).

De hade elva barn:

  • Anders (1), född 1718-11-05, död 1719-07-21;
  • Ett barn som inte nämns vid namn, fött 1719, dött 1720;
  • Erik (1), född 1720-06-19, död före 1735;
  • Märta, född 1721-10-21;
  • Nils, född 1723-11-08, död 1786;
  • Anders (2), född 1725-04-29, död 1725-05-20;
  • Mats (1), född 1726-09-15, död före 1731;
  • Karl, född 1729-10-21;
  • Mats (2), född 1731-05-05, död 1795-12-07;
  • Jan, född omkring 1733, död 1736-08-01;
  • Erik (2), född 1735-01-24, död efter 1752; och
  • Anna, född 1736-04-15, död 1737-01-13.

Kyrkböckerna är delvis motsägande för en del av barnen; bland annat sägs Mats (2) vara född 1726-09-15 i alla källor efter 1760; och Anna får heta Karin i dödboken. Här kan alltså finnas missuppfattningar från vår sida.

Den systematiska genomgången av kyrkböckerna har som sagt inte nått längre än så här, men vi vet att gården delades mellan Nils och Mats, som alltså fick 1/4 mantal var.

Blåsläkten

Detta något märkliga namn kommer av att den första kända bonden i den andra gården sedan Eke delats på 1660-talet hette Olof Blasiusson, eller som han oftare stavas Olof Blåsson. Blasius var inte något ovanligt namn i våra trakter på 1600-talet, men vi har inte lyckats koppla ihop Olof med någon av dessa. Han nämns för första gången i mantalslängden 1666 och var då gift med Anna Eriksdotter. Inget i källorna antyder hur han kom över gården i Eke, eller varifrån de kom. Olof dog 1706-05-02, enligt dödboken 80 år gammal och bör ha varit född omkring 1630. Hans hustru dog någon gång efter 1714, men vi har inte hittat henne i dödboken. Olof Blåsson nämns i mantalslängderna fram till 1680, 1675 var han sexman, men 1686 är det hans son Per Olofsson som står för gården.

Per var född omkring 1654 och är det enda barn till Olof Blåsson och Anna Eriksdotter vi känner till. Pers hustru nämns aldrig vid namn; hon förekommer i källorna först från 1701 och dör 1717-02-12. De hade minst fyra barn:

  • Anders, född 1687 i maj; mer om honom senare;
  • Anna,
  • Kerstin, och
  • Karin.

Anna gifte sig 1705 med Mats Matsson från Rilanda. De fick en son Johan 1706-10-09 i Eke, men sedan flyttade de antagligen därifrån.

Kerstin gifte sig 1712-10-05 med Mats Eriksson från Norrtjära och flyttade dit.

Karin nämns första gången 1718 som dopvittne, gifte sig 1721-01-08 med ryttaren Mickel Hansson Bergman från Näs, fick ett barn i oktober samma år och dog liksom barnet i november. Mickel Bergman, som överlevt åtta års krig innan han gifte sig, fick börja om igen, men den historien har inte med Eke att göra.

Deras far Per dog 1720-06-20, men då hade sonen Anders Persson antagligen skött gården några år. Han gifte sig först med Kerstin Månsdotter – eller Mårtensdotter, som hon ibland stavas – troligen 1713. Hon var född omkring 1690, men vi vet inte varifrån hon kom. Anders och Kerstin fick minst fyra barn, varav bara en dotter levde till vuxen ålder:

  • Per (1), född 1714-12-23, död 1714-12-30
  • Karin, född 1715-11-29; mer om henne senare;
  • Anders (1), född omkring 1718, död 1720-10-04; och
  • Erik (1), född 1721-08-13, död 1721-08-18.

1722-04-24 dog Kerstin Månsdotter, 32 år gammal, i sviterna efter ett sent missfall.

1725-10-22 gifte Anders Persson om sig med Karin Jansdotter, född i september 1707. Inte heller om henne vet vi var hon kom från. Anders och Karin fick minst åtta barn:

  • Erik (2), född 1726-01-13;
  • Kerstin, född 1728-05-28;
  • Anna (1), född 1730-03-01; död före 1733-03-26;
  • Märta, född 1731-08-27;
  • Anna (2), född 1733-03-26;
  • Ett onämnt barn som dog 1733-07-12 – detta kan ha varit Erik (2), Märta eller Anna (2).
  • Anders (2), född i 1738-04-20, död 1738-12-24;
  • Per (2), född 1739-10-03, död efter 1751; och
  • Karl, född 1743-06-28, död efter 1751.

Äldsta dottern Karin gifte sig 1735-10-12 med Anders Persson från Hall i Kårsta socken. Det fanns nu två Anders Persson på samma gård i Eke, så Karins far kallades nu ”gamle Anders Persson” och hennes man ”unge Anders Persson”.

Karin och hennes man fick åtminstone fem barn:

  • Per, född 1736-10-26, död 1741-05-11;
  • Märta, född 1739-02-22; hon bodde kvar i Eke 1759;
  • Kerstin, född 1741-07-17;
  • Katarina (eller Karin), född 1744-02-05, och
  • Anna, född 1746-10-09, född 1746-11-20.

Snart efter vigseln tog Karin och hennes man över gården och hennes far, styvmor och halvbröderna Per (2) och Karl flyttade före 1749 till Eke backstuga där de stannade så långt vi hittills kommit i forskningarna. Karin Jansdotter dog 1773-02-14 och gamle Anders Persson 1773-08-28.

Karin Andersdotter dog 1747-12-25, och hennes man, unge Anders Persson, gifte om sig med änkan Brita Eriksdotter från Härsby krog. Hon var född i september 1708.

Anders Persson och Brita Eriksdotter fick en son Anders och hans halvsystrar Kerstin och Karin gifte sig med varsin Anders Andersson! Nu fanns det tre Anders Andersson på Blåsläktens gård i Eke och 1768 delades den gården i tre, om 1/6 mantal vardera.

Hur husen i Eke låg 1727, när Erik Andersson var bonden i Anderssläktens gård och Anders Persson i Blåsläktens gård och hur det blev efter den stora branden trettondag jul 1779 kan ni se här.

Längre än så hade vi inte hunnit följa Blåsläkten när den här uppsatsen först publicerades, men sedan dess har en del mer klarnat. Unge Anders Perssons dotter Kerstin, som gifte sig med en av de två inflyttade Anders Anderssönerna, har vi följt upp nästan till modern tid.

Hennes make var född i Vik 1730-04-24, son till Anders Jansson och hans hustru Karin Karlsdotter. Han hade sju syskon, men de hör ju inte till Ekes historia. Anders och Kerstin fick tre barn,

  • Katarina, född 1762-11-09;
  • Anders, född 1766-04-01; och
  • Johan, född 1771-01-14.

Katarina gifte sig med en Jan Mårtensson och flyttade till Hallboda, där hon dog 1786-01-30, tre månader efter vigseln.

Anders flyttade till Fasterna 1784, tog släktnamnet Ekström och bodde 1802 i Stockholm när bouppteckningen efter hans far upprättades.

Yngste sonen Johan, eller Jan som han oftast kallas, gifte sig med Brita Jansdotter från Närtuna församling. De bodde i Eke hela livet och fick sju barn:

  • Brita Stina, född 1795-07-05:
  • Anders, född 1797;
  • Jan, född 1800-03-19;
  • Karl, född 1802-10-23, död 1829-06-15, 27 år gammal;
  • Gustav, född 1805-09-20;
  • Per, född 1809-01-15; och
  • Kajsa Greta, född 1811-12-03.

Sidan först publicerad 2010-03-06.