Du är här: Skip Navigation Links > PLATSER > Gårdar, byar och gods
GÄSTBOK

Tidiga byar och gårdar

m man tittar på den moderna fastighetskartan ser man att Rö socken är uppsplittrad i hundratals större och mindre fastigheter. Från början var det inte så särskilt många, i socknen fanns 1540 bara 20 1/4 hemman, fördelade på 5 byar och 12 ensamgårdar. I mitten av 1600-talet började man räkna hemmanen i mantal; en gård som kunde betala full skatt räknades som ett helt mantal. Med tiden delades hemmanen i allt mindre delar och mot slutet av 1800-talet har uppdelningen gått så långt att t ex Lövsta hade mantalet 104/930. Strax därefter infördes det moderna sättet att numrera fastigheter, så i dag frågar ingen efter mantal.

De tidigaste beläggen vi har på byar och gårdar i Rö är från medeltiden (t ex Härsby 1257, Eke 1384, Lisinge 1411 och Molnkulla 1412). Vid den tiden hade de säkerligen funnits i hundratals år och vi har ingen möjlighet att avgöra vilken som är äldst. Alla de större byarna och gårdarna i Rö ligger mer än 25 meter över havet, så med tanke på landhöjningen kan de ha legat på samma plats sedan de först byggdes i en grå forntid.

Vi antar att de ursprungliga byarna och gårdarna i Rö var etablerade under tidig medeltid och att gränserna dem emellan var fastställda och utmärkta i naturen. By- respektive gårdstomterna, där bostads-, fä- och uthus låg, omgavs av åker och äng - det kallades ingärdes ägor, för att de var stängslade. Utanför dem låg byns eller gårdens utgärdes ägor, som användes för bete.

En bys ingärdes ägor var skiftade mellan byns bönder efter deras andel i byn och alla har väl läst hur man efterhand delade jorden i allt smalare strimlor för att alla skulle få sin andel av de olika jordarna. Utgärdes ägorna var däremot inte skiftade, utan gemensamma; de var byns allmänning. Varje arvsskifte, köp eller byte ledde sedan i hundratals år till en allt mer uppsplittrad ägobild; när laga skiftet så småningom genomfördes i slutet av 1800-talet var det tusentals åkerlappar som skulle värderas och så långt möjligt läggas ihop till mer sammanhängande ägor. Redan på 1700-talet verkar byallmänningarna i Rö ha skiftats mellan de byar som hade andel i dem och flera av dagens gårdar har marker spridda över i stort sett hela socknen.

När Beatebergs säteri bildades på 1650-talet var den lilla frälsegården Molnkulla (1/2 mantal) stamhemman, men till säteriet lades också Bolby (1 mantal), Båtmanby (1/2 mantal) och Gälsby (1 mantal). På ägorna låg också Bolbytorp, Mälsättra, Vik och Virboda, som inte var självständiga hemman, men senare blev mantalssatta. Av dessa byar och gårdar försvann efter hand Bolby, Båtmanby , Bolbytorp, Gälsby och Mälsättra; i husförhörslängden 1891 nämns folk som bor på dessa platser, men de är alla borta i Häradsekonomiska kartan 1906. Gälsby återuppstod eller flyttades någon gång 500 m söderut, medan Vik och Virboda fortfarande ligger kvar där de en gång låg.

Det andra säteriet i Rö, Ticksta, bildades också på 1650-talet av de tre hemmanen i Ticksta by, två krono- och ett skattehemman.

Det tredje säteriet, Näs, bildades vid samma tid och bestod förutom Näs av ytterligare åtta mantal utanför socknen. En kort tid ingick också Ösby i Rö i säteriet. Näs tid som säteri blev dock kort, redan 1682 drogs säterifriheten in för att ägaren inte var adlig och året därpå blev gården reducerad och anslagen som rusthåll för Livregementet till häst.

Den sista storgården i Rö är Lovisedal, som bildades kring det lilla torpet Virakärr i början av 1800-talet genom köp av delar av Mälby, Söderby och Ösby gamla allmänning. 1878 lydde en Härsbygård, Klockarbacken, Mälby, Söderby, Ösby och en gård i Väsby under Lovisedal. Ännu senare köptes Risby och Ticksta in till Lovisedal, som då vid sidan av Beateberg var den största egendomen i Rö. I slutet av 1800-talet såldes bit efter bit av och gården minskade betydligt i storlek. Efter 1952 har dock två fastigheter i Skederid köpts in till Lovisedal.

Från början fanns det inga säterier eller storgårdar i Rö, utan bara ett fåtal frälsehemman som ägdes av adelsmän som bodde på annat håll. Tre händelser i vår historia - eller snarare processer, för de tog alla många år att genomföra - förändrade ägoförhållandena i Rö (och resten av landet) på ett högst dramatiskt sätt: Gustav Vasas reduktion av kyrkogodsen, Kronans förskingring av krono- och skattejorden på 1600-talet, samt Karl XI:s reduktion.

I jordeböckerna kan man följa hur ägoförhållandena förändrades under dessa processer. Denna tabell visar hur fördelningen mellan olika jordnaturer såg ut mellan 1540 och 1750:

År Skatte Krono Kyrko Frälse Arv och eget Skattefrälse Summa
1540 13 1/4   3 1/2 3 1/2     20 1/4
1570 13 1/4   4 1/2 3 1/2 1/2   21 3/4
1600 12 3/4 1 4 1/2 3 1/2   21 3/4
1630 10 3/4 6   5     21 3/4
1660 10 3/4 5   6     21 3/4
1690 11 3/4 5   6     22 3/4
1720 7 1/4     12   3 1/2 22 3/4
1750 7 1/4     11 1/2   4 22 3/4

Man ändrade emellertid inte jordnaturen när Kronan sålde eller skänkte bort skatterätten, så de officiella siffrorna ovan visar inte hur långt förskingringen gick. I nästa tabell har vi lagt in alla hemman där skatterätten tillhörde någon annan än Kronan i kolumnen "Skattefrälse", vilket var det namn man senare gav sådana gårdar:

År Skatte Krono Kyrko Frälse Arv och eget Skattefrälse Summa
1540 13 1/4   3 1/2 3 1/2     20 1/4
1570 13 1/4   4 1/2 3 1/2 1/2   21 3/4
1600 12 3/4 1 4 1/2 3 1/2   21 3/4
1630 1/2 5   5   11 1/4 21 3/4
1660 2 1/2 3 1/2   6   9 3/4 21 3/4
1690 8 1/4 2 1/2   6   6 22 3/4
1720 7 1/4     12   3 1/2 22 3/4
1750 7 1/4     11 1/2   4 22 3/4

Redan 1630 hade alltså kronan gjort sig av med 2/3 av alla skatteintäkter från Rö - det som var kvar var skatten från Gullbergby och avraden - arrendet - från kronobönderna i en gård i Härsby, en gård i Risby, två gårdar i Ticksta och Lillgården i Väsby.

Karl XI:s reduktion syns tydligt i tabellerna; framför allt var det Näs säteri och dess underlydande gårdar som återfördes till skattebasen, men många av de skatteköp som gjorts bestod och skatten kom ändå inte in till Kronan. Under 1700-talet gick sedan reduktionen baklänges i Rö - allt fler skattefrälsegårdar förvandlades till rent frälse; 1750 fick Kronan fortfarande bara 30 % av skatteintäkterna och resten gick till ägarna av Ticksta och Beateberg.

Någon dag kanske vi får tid att titta efter "hur det gick se'n".

Vill Du se gårdarna i en karta och läsa mer om deras förändringar så klicka här

Begreppsförklaringar

Sidan först publicerad 2011-02-14, senast uppdaterad 2014-02-08.