Du är här: Skip Navigation Links > HÄNDELSER > Mord i Rö 1621
GÄSTBOK

Dräng dödar sin plågoande i självförsvar - döms till döden

Sjuhundra härads domböcker kan man läsa om riktigt tragiska händelser. 1624 dömdes drängen Mickel Gregersson till döden för att han slagit ihjäl bonden Mårten Jonsson i Båtmanby. Men domboken avslöjar att det var en förmodligen alkoholiserad våldsman som länge misshandlat och hotat Mickel som fick sin välförtjänta ändalykt - men lagen var skoningslös, Mickel dömdes till döden, utan hänsyn till förmildrande omständigheter. Mårten var ändå som man säger nu "känd av polisen", redan 1616 dömdes han till dryga böter för att ha kallat fogden och länsman för tjuvar.

Så här berättas den tragiska historien i domboken för den 27 oktober 1624:

"Kom för rätten en ung dräng vid namn Mikill Gregersonn, som hade dräpt en bonde, Morthen Jonson i Båtmanby i Rö socken för 3 år sedan, vilket tilldragit sig så, att denne man hade beskyllt Michill för att han slagit ut ett öga på hans häst, vilket inte var bevisat. Några dagar därefter hade Michils husbonde sänt Michill till kvarnen vid Molnekulla att mala och där satt Morthen och drack hos bonden, som ägde kvarnen. När Morthen förnam att drängen Michill var i kvarnen gick han strax fram till honom i kvarnen i avsikt att vilja slå honom. När Michill märkte detta ville han stänga igen dörren för honom, men Morthen var honom för stark och sköt upp dörren och slog Michill med en yxa på handen och sedan "allt för ett", men Michill värjde sig till dess bonden i gården kom och skiljde dem åt. Då skildes de. När Michills fader fick veta att en sådan ovänskap var kommen dem emellan, gick hans fader, en gammal blind man, till Morthen och bad honom att inte misstänka hans son för hästarna, eftersom hans son var oskyldig därtill och att han ville avstå med detta kiv. Då lovade Morthen Michill vänskap.

Några dagar därefter gick Morthen till drängens husbonde i avsikt att vilja bli Michills vän, som han lät sig höra, vilket skedde i drängen Michills husbondes närvaro och lovade då Michill 1/2 spann råg i förlikning för att han slog honom och Morthen var drucken. Sedan började Morthen och drängens husbonde dricka och drucko så länge att de vart rätt druckna. När så Morthen skulle gå hem, sa han god natt. Michill följde honom ut genom porten och då sa Michill till Morthen: "Rågen som I har lovat mig ber jag att få bekomma". Morthen svarade: "Du skall inte kräva mig, ty jag är en karl och kan slå dig när jag vill ": I detsamma slog han till Michill med en käpp, som han stödde sig vid. Steg så drängen Michill tillbaka in i portlidret och tog där en vreda(?) och gick ut om porten vid pass 2 famnar från porten och slog till Morthen med samma vreda i huvudet, så att han föll ned död. Michill rymde strax bort och har varit borta som förmält står. Kom nu självvilligt igen och stämdes till tinget. Han dömdes för sin gärning från livet efter det 2:a C(apitlet) i Dråpmåla B(alken) med vilja. Hovrätten tillskrevs."

Hur det gick för Mickel vet vi inte heller - men den avslutande notisen "Hovrätten tillskrevs" gör att man hoppas att Häradsrätten ändå ansåg att Mickel varit svårt provocerad och bad att Svea hovrätt skulle mildra domen.

Text: Björn Bergström. Avskrift: Nils Sundelius. Sidan uppdaterad 2008-02-17